Nyligen i en debattartikel så hade man ståndpunkten att det är “extremt att vilja tillåta kommersiellt surrogatmödraskap” under förevändingen att det hotar kvinnors och i andra hand barns rättigheter. Man påstår att kvinnor i utlandet som agerar surrogatmödrar far illa. Det menas att det är en fråga om kvinnors rättigheter och man vill därför förhindra det genom allmänt förbud av kommersiellt surrogatmödraskap. Detta då man ser det kommersiella intresset som orsaken till alla problem så vill man att regeringen tar ställning och förbjuder det.

Men ska man döma ut alla surrogatkliniker? Det är trots allt en efterfrågad tjänst som är förbjuden i Sverige.

Jag tror också att författaren har åsikter om vad kvinnor ska få göra med sina egna kroppar för pengar.

Som många nog har märkt så har Rothbardinstitut varit inaktivt och nere under flera år nu. Det har inneburit att man inte har kunnat komma åt vårt verk så lätt.

För att i huvusak säkra vårt arbete för framtiden så har jag (Robert) sett till att skapa denna site.

Vad har gjorts?

Innehållet från originalsiten (Rothbardinstitutet.se) har hämtats från the Internet Archive och anpassats just för denna nya site.

Detta innebär att formateringen har ändrats och minimalt med rättningar i texten - vilket har varit en till största delen manuellt process.

Det tog dock bara 1 1/2 dag.

Våra artiklar är nu i markdown-format och vi servas av GitHub pages.

Repo:t finns här.

Vi tar gärna emot Pull Requests (PR) med förbättringar.

Framtiden

Det är oklart hur aktiva vi kommer att vara här. Förhoppningsvis så kommer vi snart igen att börja publicera nytt innehåll på sidan.

Vi publicerar gärna andras verk om de följer standarderna.

Många libertarianer har till synes svårt att särskilja sina personliga åsikter och övertygelser från libertarianism proper, som bara är icke-aggressionsprincipen.

De tror att en individ måste ha enligt dem rätt värderingar (kultur, tradition, religion, familj) för att icke-aggressionsprincipen ska följas och libertarianismen ska fungera i praktiken. Därför hänger de upp sig på och argumenterar för sådant som inte specifikt omfattas av libertariansk teori. Detta trots att libertariansk teori i sig inte alls kan ge absoluta svar, utan bara vägleda en till beslut. Detta är vad som kallas ”thick” libertarianism, till skillnad från ”thin” libertarianism (som utgår från icke-aggressionsprincipen).

Det är en primitivt idealistisk syn som jag också hade en gång i tiden innan jag läste på om libertarianismen och i synnerhet den ekonomiska biten.

Jag måste erkänna att det finns många libertarianer som jag har svårt för och rentav ogillar – men det är på personlig nivå, och inte frihetlig. Det finns många tokstollar i vår rörelse vars åsikter, livsåskådningar, och handlingar jag själv inte skulle stå bakom men ändå tolerera så länge det inte går ut över mig,ä eller någon annan.

Det är just det här som är själva grundidén som leder till libertarianism: att alla kan få vara sig själva, att vi alla ska få tycka, tänka och agera fritt, så länge som det inte innebär tvång för någon annan. Man behöver inte och ska inte heller förväntas komma överens med varandra. Vi ska alla vara fria att förverkliga våra idéer och hitta våra egna lösningar.

Med anledning av den svenska regeringens beslut om att återinföra värnplikt i Sverige[1] så ska vi här följa upp en tidigare artikel.

Det hela borde vara lätt att förstå: att tvinga någon till att vara beredd att slåss, riskera att bli skadad och kanske till och med dö är inte rätt. Men detta är vad värnplikt innebär. Och, inga argument om ”nödvändighet” kan legitimera värnplikten, eller någon annan typ av tvång.

Vi som är för ett marknadssamhälle (0% stat och 100% frihet) har framtiden för oss. Den generation av svenska libertarianer som lever nu besitter en unik fördel som ingen tidigare generation haft: vi vet om att hela staten måste väck! Det här ger oss två fördelar.

I en artikel med titeln ”Konservativ och progressiv libertarianism” (ursprungligen publicerad på bloggen Pophögern) som har spridits genom nyhetsflödet Bubb.la ges en skev och missvisande bild av libertarianismen och vad den faktiskt är.

Förbudspolitik är ett exempel på symbolpolitik som understöds av ekonomisk okunskap. Man förbjuder något främst för att markera att man inte tycker att det är OK, medan man samtidigt ignorerar de oförutsedda ekonomiska konsekvenser som leder till en oerhört mycket värre situation. En situation som man sedan försöker bota med ytterligare okunskap.

Ekonomihistorikern och kolumnisten Johan Norberg skrev nyligen en artikel i Metro om låglönefabriker med anledning av Aftonbladet TV:s miniserie ”Sweatshops”. I den artikeln berättade han varför människor har fel om fabrikerna och att de rentav hjälper de arbetande ut ur fattigdom. Denna artikel bygger i sin tur vidare på den.

Politisk handling upphöjs i den allmänna politiska konversationen som överlag positiv och självklar. Det antas också att de politiska institutionerna har bättre översikt och kunskap än resten av samhället som de anses företräda. Dessutom anser de sig ha ett ansvar att göra ”något” när det väl anses vara nödvändigt då de sägs ha resurserna. Därför förespråkar i princip alla partier någon form av planering i ekonomin och inte en fri marknad. Men har de verkligen den kunskapen?

Dagens flyktingkris är resultatet av regleringar som kortsiktigt gynnar vissa särintressen men försämrar för alla andra i samhället. Vad för annan politik kan då lösa krisen? Svaret står i att låta invandrare kunna tjäna egna pengar och ta bort regleringar som hindrar människor från att samarbeta med varandra.

Martin Eriksson och Boris Benulic diskuterade i gårdagens radio bubbla om vad den definitiva libertarianska positionen är i invandringsfrågan. De presenterade dels rena faktafrågor som de menar att en libertariansk hållning behöver ha med i sin världsbild samt vad för rättigheter någon har att ta sig över en statlig gräns och vad för politik staten bör föra.

Idag publicerades det en debattartikel skriven av Claudio Skubla, till förordnad förbundsdirektör på Svenska Taxiförbundet, på Svenska Dagbladets (SvD) hemsida. I denna artikel kritiserar Skubla taxibranschens största mardröm – transportdelningstjänsten Uber – på välfärdsmoralistisk grund och dra slutsatsen att deras app-baserade tjänst uberPOP, som kopplar förare till resenärer, kan hota hela välfärdsstaten om de växer sig stora genom uteblivna skatter. Han jämför det med andra samhällsomstörtande händelser som med musikfildelningsprogrammet Napster i slutet på 90-talet och kallar till handling. Inte minst så avfärdar han Uber som icke-innovativt då han anser att teknologin (appar) redan finns. Enligt Skubla är den enda innovationen ”att strunta i att betala avgifter och skatter”.

Idag publicerades det en artikel på SVT Västerbottens sida som handlade om en 11-årig bakglad flickas brev till statsminister Stefan Lövfen och svaret som hon fick tillbaks från honom.

Den här artikeln är omarbetad efter en kort föreläsning som hölls på Ankdammen -15, i Gävle den 8:e augusti.

Anarkokapitalism förespråkar ett fritt samhälle där allting produceras utan statliga stöd eller statliga regleringar. Det finns inte en stat i ett anarkokapitalistiskt samhälle – ingen skatt och inga förbud förutom förbudet mot att inkräkta på någon annans individuella frihet. Andra namn på det här samhället är en polycentrisk konstitutionell ordning, libertariansk polycentrism eller, som några av oss anarkokapitalister kallar det lite informellt, Ankeborg.[1]

Det här samhället skulle skilja sig rätt ordentligt ifrån dagens och väldigt många är skeptiska till att det över huvud taget skulle kunna fungera. Vad finns det då för bevis för att ett anarkokapitalistiskt samhälle kan fungera? Det här är huvudtemat för artikeln, att ge en snabb överblick av de mekanismer som krävs för att skapa lag och ordning i ett fritt samhälle och vilka bevis som finns för att det skulle fungera som vi förväntar oss.

De senaste åren har flera fall då människor nekats tjänst av någon uppmärksammats främst i utlandet. Det har, till exempel, hänt då bagare har nekat att baka bröllopstårtor till homosexuella pars bröllop på grund av personliga skäl som religiös övertygelse. Det har i vart fall följts av hätsk diskussion på båda sidor i frågan: Ska eller ska man inte få diskriminera människor på grund av deras sexuella läggning? Man har därefter också krävt politisk handling med viss politisk respons.

Översättning av artikeln ”Some Basics of State Domination and Public Submission” av Robert Higgs Tack till Mattias Olsson som har översatt!

Bekantskap leder till belåtenhet, men även till likgiltighet. Personer som aldrig upplevt någonting annat än en viss typ av verklighet – oavsett hur oändligt problematisk den verkligheten än må vara – har en tendens att inte notera den, att relatera till den som om de upplevde den med stängda ögon. Sådan är den moderna människans relation till staten. Den moderna människan har alltid levt bredvid staten, och tar den för givet. Den moderna människan ser den så som man kan se på vädret: regn eller solsken, åska eller sköna vårvindar är alla ett resultat av vädret, av själva naturen. Även när den är destruktiv ser man på dess handlingar som oundvikliga och nästan som en ”handling av Gud”.

I sitt tal under Almedalsveckan, politikernas sommarfestival, sa Gudrun Schyman å Feministiskt Initiativs (FI) vägnar att man borde låta 16-åringar få rösta i valen för att inte exkludera en grupp som kanske inte får rösta förrän de är 20 år gamla. För enligt Schyman finns det forskning som visar att 16-åringar fattar lika bra eller dåliga beslut som 18-åringar. [1]

Ursprungligen publicerad i sitt ursprungsspråk på FEE.org. Läs artikeln här.

Alla har vi en teori om hur världen fungerar, om hur orsak och effekt hör ihop. Utan den skulle vi inte veta hur man ska börja dagen: ”Om jag vaknar upp imorgon kl. 7:00 så bör jag ta mig till arbetet i tid. Och sedan…”

Våra teorier, reglerna och priciperna utifrån vilka vi tolkar omvärlden, hjälper oss att tänka och planera, men de begränsar också till viss grad vårt tänkande och vår planering. Det kan vara en bra sak, så länge som våra teorier överenstämmer med den verkliga världen på ett rimligt sätt.

Översättning av ”Economic Depressions: Their Cause and Cure” av Murray N. Rothbard. Texten kan läsas i sitt originalspråk här.

Vi lever i en värld av eufemismer. Dödgrävare har blivit ”begravningsentreprenörer”, pressagenter har blivit ”pr-rådgivare” och städare har alla blivit ”lokalvårdare”. I vartenda område har rena fakta förpackats i dunkelt kamouflage.

Inte minst har detta varit sant inom ekonomivetenskapen. Förr i tiden brukade vi drabbas av periodiska ekonomiska kriser som vid dess plötsliga uppkomst kallades för ”panik”, och den kvardröjande perioden efteråt kallades ”depression”.

Denna artikel har tidigare publicerats på egen blogg.

Detta är en kort introduktion till teorin om äganderätt och den utgör grunden för libertarianism.

Svensk översättning av en artikel publicerad på FEE.org den 28 April 2015 av Andreas M. Antonopoulos. Översättning av Pontus Lindblom.

Ända sedan guldmyntfoten avskaffades har värdet på världens valutor flutit fritt mot varandra. Detta har skapat ett nollsummespel som underblåst av nationalism lett till ett globalt proxy-krig om världsherravälde.

I. Vad staten är

Staten är våld, rätt och slätt. Eller i filosofen Hans-Hermann Hoppes ord: ”En stat är ett territoriellt tvångsmonopol – en organisation med uppsåt att begå kontinuerlig, institutionaliserad kränkning av äganderätten samt exploatering – i form av expropriation, beskattning och reglering – av individens privata egendom”. [1]

Sveriges försvar har under en längre tid kritiserats för att vara underfinansierat och undermåligt. Många har också tappat tron på en icke-fungerande yrkesmilitär. Sedan drygt ett år tillbaka har frågan om att återinföra värnplikten, som med majoritet i Riksdagen avskaffades 2010, blivit allt mer aktuell.

För ett tag sedan släpptes ett videoklipp med journalisten och aktivisten George Monbiot och komikern och tillika kändisaktivisten Russell Brand i vilket de i korthet hävdar att de rika inte förtjänar sin rikedom, särskilt om de har ärvt den, och att de lider av ett så kallat ”self-attribution fallacy” – som beskrivits av Monbiot. [1] Då de båda är att beskriva som socialister så är deras agenda inte dold. Låt oss dock bryta ner deras konversation. Förtjänar de rika verkligen att få vara rika?

Så här efter konstaterandet att det inte blir något nyval nästa år, utan en partiöverskridande överenskommelse istället, så får vi tillfälle att begrunda demokratin som det maktspel det är.

Denna artikel är en kort utläggning av några tankar om det demokratiska systemet.

Det har tidigare skrivits om incitament och varför de är viktiga. Låt oss i denna artikel kort redogöra incitamenten i statlig verksamhet.

Varför goda avsikter misslyckas och inte heller lagstiftning får saker gjorda.

Denna artikel är hämtad från nätutgåvan av The Freeman som ges ut av Foundation for Economic Education (FEE). Originalartikeln kan läsas här.

Mycket av det som innebär att ”tänka som en ekonom” innefattar att ställa rätt frågor. Dessa frågor innefattar vanligtvis att se vilka incitament som människor står inför i en viss situation. Exempelvis är ett svar på inflation – en bestående ökning av den allmänna prisnivån i en ekonomi – att tro att en lösning på problemet vore att göra det olagligt att ta mer betalt än en fastställd summa pengar för en given produkt. Det vill säga, man ser ett utfall som man inte gillar, och utan att förstå varför det är så som det är så försöker man påtvinga det som man tror är ett bättre utfall. I fallet med pristak är konsekvensen kronisk knapphet.

I och med det kommande nyvalet i Sverige i mars 2015 [1] så är Sverigedemokraterna (SD) och invandringsfrågan åter i medias fokus. De etablerade partierna har ännu inte sagt något vettigt. Den revanschsugna Alliansen, med Moderaterna i spetsen, fortsätter med sitt mantra ”Sätta fler människor i arbete”. Några konkreta förslag har inte presenterats.

För en vecka sedan gick Post- och Telestyrelsen (PTS), myndigheten som reglerar kommunikationsmedlen (telefoni, bredband och post) i Sverige, tillsammans med andra organ med statlig anknytning, ut med ett pressmeddelande i vilket man förkunnade att från och med den 1 januari 2015 så är det förbjudet för svenska webbsidor att diskriminera mot funktionshindrade människor genom bristande tillgänglighet. Syftet med den nya lagstiftningen uppges vara att möjliggöra för de funktionshindrade att delta i samhället på lika villkor. Ett gott syfte kan många tycka. I samband med detta annonserade de ett tillgänglighetstest för webbsidor framtaget som måttstock av myndigheterna.

Översatt transkribering av “How To Argue For Statism” (video) av Shane Killian - gjord av Robert Sundström.

Detta bör du förstå om rationalistiska libertarianer: Vi vill att etatister [*] ska ta upp ordentliga argument mot libertarianism eller för staten! Vi vill mötas i en intelligent debatt i vilken vi utmanas och ifrågasätts för de slutsatser som vi har dragit. Faktum är att det är för att vi en gång gjorde just detta som vi nu är libertarianer, till att börja med.

Det handlar inte om att försvara det som vi vill tro på; det handlar om att se till så att vår övertygelse överensstämmer med verkligheten så nära som möjligt. Men det är mycket svårt att diskutera med etatister så länge som de fortsätter ta upp samma skit som kreationister och andra som säljer falskheter. Och jag har tagit upp åtskilliga exempel på detta på min kanal.

Det finns olika sorters statliga verksamheter. Vissa har monopol, som med Sveriges Domstolar, Svenska Spel och Systembolaget. Andra är nästan som vilka andra företag som helst, konkurrerar någorlunda fritt på marknaden som SAS och Apoteket AB. Sedan finns det verksamheter som Försäkringskassan, som både ger ut vissa villkorade bidrag som föräldrapenning och assistansersättning men som också tillhandahåller en påtvingad sjukförsäkring. Liksom i andra länder under 1800-talet skapade svenskarna själva försäkringar för olycks- och sjukdomsrisker genom försäkringsbolag och självhjälpsgrupper (sjukkassorna). Den senare verksamheten blev dock lätt subventionerad 1891, ökat subventionerad och reglerad 1910, sedan monopoliserad och ännu mer subventionerad 1931 tills den slutligen blev övertagen av staten och obligatorisk för alla att betala år 1955 och har sedan dess varit en stor del av den svenska välfärdsstaten. De olika bidragen har kommit till främst under 1900-talets andra hälft.

Hur väl fungerar Försäkringskassan då? För att göra en riktig bedömning krävs det att man förstår hur systemet fungerar och att man sätter det i relation till andra system. I den här artikeln gör jag inte en sådan ordentlig undersökning utan kollar istället på de negativa sidorna av myndigheten. Detta har jag gjort genom att kolla på vad svenska tidningar tagit upp för kritik mot verksamheten. Det här är alltså bara en samling artiklar om problem som tagits upp, utan någon analys eller jämförelse med verksamheter i andra länder.

Vad är det då för problem med Försäkringskassan som tagits upp av svensk media? Jo, att myndigheten har vissa interna problem (bl.a. svågerpolitik, att de gör egenreklam, dess generaldirektör ljuger om händelser, slöseri med resurser); att den ibland kan vara väldigt sen med att ge ut pengar till folk; att den systematiskt varit dålig på att ge ut information till sina kunder; att den har krångliga regler som den inte rättat till; att den ibland inte gett ut pengar till folk som uppenbarligen varit arbetsoförmögna; att den på vissa ställen ger dålig service (som att sjukförsäkringen slutar gälla om man arbetar utanför Sverige, att kompetensen på Försäkringskassans anställda inte är tillräcklig eller att de läckt hemliga uppgifter); att den och andra myndigheter är dåliga på att samarbeta med varandra; att de bryter mot sina egna regler; slutligen att personalen på Försäkringskassan ibland blir utsatta för hot från sina kunder.

Överlag ser det ut som om kritiken på alla dessa punkter stämmer – dessa saker verkar inträffa. Däremot är det osäkert hur stort omfånget av dessa problem är. Artiklarna nedan är uppdelade i dessa kategorier och den första länken är, om det finns någon, en sammanfattande artikel vilka ibland gissar hur stort problemet är. Att det finns problem är annars inte just något som personalen eller de styrande över den myndigheten är ansvariga för. Vissa saker, som utformningen av vilka regler det är som gäller, har de ingen kontroll över och även de saker som de har kontroll över har de starka incitament till att följa minsta motståndets lag (som i jävfrågan). Detta är egentligen en del i en systemkritik av organisationer och institutioner som bygger på en dålig struktur, som inte öppnar för att vi skall kunna leva harmoniskt med varandra, men för att se att strukturen är problematisk är det viktigt att undersöka exempel på den.

Försäkringskassan har också gjort en sammanställning av medias bild av dem i rapporten Mediebilden av Försäkringskassan 2003-2012, som var en värdefull källa för mig, speciellt för lite äldre artiklar som jag inte hittat online. Alla artiklar som inte har en länk har jag hittat i den här rapporten.

Det här är en del i en serie av genomgångar av kritik mot statliga verksamheter som dykt upp i media. Tidigare har jag även letat reda på artiklar som kritiserar våra fängelser, skola, väljare och poliser.

Svar på ETC:s publicering av George Monbiots, a.k.a. ”Moonbat”, artikel ”Är du trött på att marknaden styr världen?”, 24 september 2014

Vi som vantrivs i den kollektivistiska samtiden borde vara stolta. Det betyder att vi har kvar vår mänskligMonbiothet.

Att vara tillfreds med en orolig värld – det är inte en rimlig målsättning. Man kan bara nå den ­genom att ta avstånd från det som omger en. Att vara tillfreds med sig själv i en orolig värld – det är däremot en hedervärd strävan. Det här svaret på krönikan i ETC riktar sig mot dem som känner att de är på kant med livet. Den vill uppmana er att inte skämmas.

Denna artikel är hämtad från nätutgåvan av The Freeman som ges ut av Foundation for Economic Education (FEE). Även om det finns referenser till USA så är innehållet giltigt även i Sverige. Översättningen gjordes av Robert Sundström.

Originalartikeln kan läsas här.

Liksom det finns tidlösa sanningar så finns det också tidlösa osanningar.

Här är några få av de sistnämnda som jag har nyligen har stött på, men det finns, så klart, många fler. Vissa libertarianer håller kanske inte med mig (åtminstone till en början) i alla dessa.

Nyss komna ur en valupptakt med otaliga vallöften från höger (nåja, relativt sett) till vänster om hur staten ska, med hjälp av medborgarnas pengar, planera för det mest ändamålsenliga samhället, tåls det att reflektera över vad författarinnan och urbanforskaren Jane Jacobs hade att säga kring centralplaneringens oavsiktliga effekter, och hur välfungerande samhällen är sprungna ur spontanitet snarare än design. Jacobs kritik av centralplanerade stadsområden får en osökt att tänka på den gigantiska grannskapsplaneringen i Sverige under 1900-talets mitt, vilken kulminerade i Miljonprogrammets dryga en miljon byggda enheter mellan åren 1965-1974. Miljonprogrammets bebyggelse utgjorde 2004 cirka 25 procent av bostadsbeståndet i Sverige.

Följande är en översättning av ursprungsartikeln i Mises Daily: Fredag 20 juni, 2003 av Gene Callahan och Sanford Ikeda. Originalartikeln kan läsas här.

I en debattartikel i DN författad av representanter för den fackliga tankesmedjan Katalys hävdas det att Feministiskt initiativ skulle vara långt upp på skalan ”Grön/Alternativ/Libertariansk”.[1] Det är inga problem alls att kalla dem alternativa. De bryr sig sällan om traditionella idéer som finansiering, vill ändra BNP-måttet för att tydliggöra kvinnors samhällsinsatser och accepterar inte bilden av Sverige som ett öppet och tolerant land. Inte heller skulle de flesta argumentera emot att de försöker vara gröna, även om deras idé att lägga ned kärnkraften antagligen skulle leda till den största höjningen av utsläppen av växthusgaser Europa råkat ut för på mycket längre.

Det finns flera vägar att i praktiken redan idag göra dig mindre beroende av staten och andra relaterade aktörer, och därmed uppnå både större ekonomisk och personlig frihet.

Du har kommit fram till att vi inte behöver nationalstat – hur kan du ta steg på vägen för att göra dig själv fri från den?

Inledning

Med anledning av den nyss genomförda folkomröstningen om Skottlands självständighet, kan det vara på sin plats att belysa frågan om secessionsrätt ur ett bredare anarkokapitalistiskt perspektiv. Murray Rothbard publicerade 1994 essän “Nations by Consent: Decomposing the Nation-State”, vilken på ett överskådligt sätt resonerar kring problematiken med nationsgränser och föreslår att en gradvis strävan mot den rena anarkokapitalistiska modellen kan erbjuda den bästa lösningen på intra- såväl som internationella konflikter.

Det bör i sammanhanget påpekas att Rothbard, i vissa stycken av denna text, av taktiska skäl valt att diskutera nationer och nationaliteter utifrån ett tämligen kollektivistiskt perspektiv. Han förutsätter ett visst berättigande av så kallade ”nationaliteter”. Dessa nationaliteter har dock rimligtvis, på samma sätt som nationalstater, oftast uppkommit och förstärkts genom aggression och kollektivistiskt tvång. Han adresserar inte denna problematik explicit i artikeln, men argumenterar icke desto mindre för den anarkokapitalistiska modellens förtjänster i strävan att minska omfattningen av de konflikter som uppstår genom nationsbildning och gränsdragningar.

-Victor Salander, översättare

Översättning av Murray Rothbards artikel ”Nations by Consent: Decomposing the Nation-State”, som publicerades i Journal of Libertarian Studies 11 (1994).

Den här artikeln är tänkt att ge en introduktion till vad Bitcoin är, hur det skapades, hur det fungerar, vad som gör att Bitcoin har ett värde, samt hur Bitcoin skiljer sig från vanliga nationella valutor och då särskilt i jämförelsen mellan Keynesiansk och Österrikisk ekonomisk teori. Sist ges också en kort kommentar om vad teknologin bakom Bitcoin kan leda till utöver tillämpningen som valuta.

Ur ”Power and Market” av Murray N. Rothbard. Översättning av Robert Sundström.

Ett vanligt klagomål är att den fria marknaden inte skulle utrota fattigdomen, att den skulle ”låta människor svälta”, och att det är bättre att vara ”godhjärtad” och ge ”välgörenhet” fria tyglar genom att beskatta resten av befolkningen för att subventionera de fattiga och de mindre bemedlade.

Hej!

Igår lanserade vi Rothbardinstitutet – en ny tankesmedja för libertarianismen i Sverige.

Institutets mål är att tjäna som plattform för att främja den rothbardianska traditionen, framförande av libertarianska idéer och rationell diskurs. Vår förväntan är att få in ett modernt perspektiv med analys och kritik av omvärlden, inte minst av det som sker i Sverige.

Publicerad den 14 september, 2014 kl. 23:04. Vi ser alla tecken på att demokrati är despotens bästa vän. FI har växt, SD har blivit tredje största parti. Det är populistiska partier som använder helt lagliga metoder för att anförskaffa sig makt över staten och dess medborgare. Samtidigt firar V+S+MP valet som en seger – lite märkligt när de har ungefär samma antal mandat som förra valet, medan SD är det enda parti i Riksdagen som ökat väsentligt. Hur skall vänsterkoalitionen lyckas med regeringsbildning med en så stark vågmästarroll hos SD?

Ur ”Power and Market” av Murray N. Rothbard.

Demokrati är en process för att välja en regerings makthavare eller politik och är därför skild från vad vi har betraktat: essensen och konsekvenserna av vissa politiska förslag som en regering kan välja. En demokrati kan välja program som är relativt laissez-faire eller relativt interventionistiska, och detsamma är sant om en diktator. Ändå så kan inte problemet med att bilda ett styre fullständigt separeras från den politik som styret bedriver, och därför ska vi nu diskutera några av dessa samband här.