Denna artikel är hämtad från nätutgåvan av The Freeman som ges ut av Foundation for Economic Education (FEE). Även om det finns referenser till USA så är innehållet giltigt även i Sverige. Översättningen gjordes av Robert Sundström.
Originalartikeln kan läsas här.
Liksom det finns tidlösa sanningar så finns det också tidlösa osanningar.
Här är några få av de sistnämnda som jag har nyligen har stött på, men det finns, så klart, många fler. Vissa libertarianer håller kanske inte med mig (åtminstone till en början) i alla dessa.
1. De fria marknaden ger upphov till knapphet och högre priser
I alla ekonomiska system – socialistiska, interventionistiska, eller fria marknader – kommer en varas kvantitet typiskt sett inte vara tillräcklig för att tillfredsställa efterfrågan när priset är noll. I en fri marknad, i vilken människor kan byta sina legitima anspråk till dessa resurser, tenderar priser att stiga eller sjunka till den nivå där den kvantitet som tillbuds motsvarar kvantiteten som efterfrågas, och på så sätt hjälper priser oss att hantera knappheten. Inte bara det, den fria marknaden ger entreprenörer incitament till att både förse med fler knappa resurser och till att upptäcka alternativ till dem, via sitt vinst- och förlust-system. (Men inte all handel sker på detta sätt. Se nummer 4 nedan)
2. Den fria marknaden betyder att staten ger företag särskilda privilegier
Detta är en mycket vanlig övertygelse som grundas på idén att om man är för marknaden så betyder att man är för företagande. Men den fria marknaden är fri precis därför att den är emot särskilda privilegier för någon person eller grupp. Människor definierar ibland ”privilegium” som någon fördel som en person eller grupp kan ha över andra. Säkerligen så existerar sådana här fördelar idag och skulle också finnas på en fri marknad – du kan födas in i en förmögen familj eller ha en överlägsen påhittighet – men dessa fördelar överensstämmer med frånvaron av privilegium i den libertarianska bemärkelsen, så länge som man har förvärvat sådana fördelar utan bedrägeri eller initieringen av fysiskt våld mot andra personer eller deras egendom.
3. Före Obamacare var sjukvårdsmarknaden fri
De var faktiskt en i högsta grad interventionistisk marknad, som John C. Goodman förklarar. Likaså var misslyckandena på fastighetsmarknaden knappast resultatet av politik för den fria marknaden, och detsamma kan sägas om praktiskt taget alla andra sektorer i den amerikanska ekonomin. Den fria marknaden är fri från lagstadgade privilegier och diskriminering; det blir som det blir vid frånvaro av aggression och inom vissa ”spelregler” – till exempel, privat egendom, associationsfrihet, och lagstyre. Återigen, man är inte för företagande, för konsumenter, eller för något annat om det betyder att använda politisk makt för att medvetet hjälpa någon och skada en annan.
4. Den fria marknaden kräver att alla värdefulla resurser är privatägda och säljs på marknader
Även om det vore möjligt, och jag är inte övertygad att det är det, så är det inte alltid det bästa sättet att överkomma ”allmänningens tragedi”. Ibland fungerar alternativen till individuellt ägande helt enkelt bättre. Elinor Ostrom, som vann Nobelpriset i ekonomi för sin forskning om common-type* problem, fann sätt på vilka människor runtom i världen genom historien har undvikit konflikter kring sådana saker som vattenanvändning och skogsbruk genom att samarbeta utan formella marknader (och ofta utan statens hjälp). Vi ”byter” typiskt sett tjänster med familj, bekanta, och ibland med främlingar utan behov av formella marknader och marknadspriser. Och det är något bra.
5. Den fria marknaden uppmuntrar till rasism, homofobi, och andra typer av trångsynthet
Det är sant att du kan vara rasistisk homofob på en fri marknad, och vägra att bo bredvid samkönade, rasöverskridande par, eller vägra att anlita någon för att deras utseenden stör dig på något sätt. Konsekvensen av dessa handlingar betyder, hursomhelst, att du brukar betala ett högre pris för ett hus eller en högre lön till dina anställda för att du avsiktligen har begränsat dina val.
Vissa kritiker av den fria marknaden hånskrattar åt denna förklaring och hävdar att den inte adresserar den underliggande rasismen och sexismen. Mycket kan sägas som svar, men jag kommer att begränsa mig till två saker. För det första, att betala för fördomar kan kanske inte eliminera dem, men det tenderar till att reducera dem (det vill säga, efterfrågekurvan för fördomar lutar nedåt). Att ägna sig åt fördomar betyder att man förlorar till familjen som är mer tolerant eller arbetsgivaren som är mer konkurrenskraftig. För det andra, att försöka ändra en persons attityd mot homosexualitet och rasism genom användning av eller hot om våld är inte en särskilt effektiv metod; det brukar göra mer skada än nytta och orsaka enorma komplikationer i längden. Den fria marknaden ger dig incitament att profitera från att associera dig med och lära dig utav personer som verkar utanför ditt normala sociala nätverk, och som kan skilja sig mycket från dig. Lagstadgade mandat brukar ge upphov till förbittring och ”rent-seeking”, vilket underminerar den tolerans som är nödvändigt för ansluta sig till människor som socialt sett befinner sig långt ifrån dig.
6. Den fria marknaden är för krig
Det är sant att förutom att vara ”Statens välstånd” och frihetens fiende så gagnar krig särskilda intressen såsom bolag som producerar krigsvapen. Men krig underminerar generellt sett den fria marknaden. Krig och de statliga interventioner som oundvikligen medföljer inskränker marknader (inrikes och i länderna som vår stat krigar mot) och fri association, gör det mer kostsamt för människor att köpa och sälja, reducerar både hushållens och företagens köpkraft, och bryter den fred som är nödvändig för en blomstrande fri marknad.
7. Den fria marknaden är alltid effektiv
Världen är befolkad av riktiga människor som inte innehar komplett information, som kan ha dålig information, och som kan begå misstag. Ett ”idealiskt” ekonomiskt system är inte ett i vilket ingen begår misstag; det är ett i vilket de misstag människor begår rättas till så effektivt som möjligt. Konkurrens på en fri marknad brukar underrätta dig om du tar för mycket eller för lite för en vara, om du förbiser en möjlighet att sänka dina kostnader eller öka dina intäkter, eller en möjlighet att utnyttja en ny metod för konsumtion eller produktion. Den fria marknaden är inte idealisk för att den alltid fungerar med perfektion, utan snarare för att den korrigerar misstag på ett bättre sätt än något annat system som vi än så länge känner till.
Hur var detta då som en början? Jag kommer att ge mig in i fler osanningar i en framtida spalt, men dessa är värda att ha i åtanke tills vidare. De brukar ses som sunt förnuft av många människor, och de ligger bakom många missförstånd.