Svar på ETC:s publicering av George Monbiots, a.k.a. ”Moonbat”, artikel ”Är du trött på att marknaden styr världen?”, 24 september 2014
Vi som vantrivs i den kollektivistiska samtiden borde vara stolta. Det betyder att vi har kvar vår mänskligMonbiothet.
Att vara tillfreds med en orolig värld – det är inte en rimlig målsättning. Man kan bara nå den genom att ta avstånd från det som omger en. Att vara tillfreds med sig själv i en orolig värld – det är däremot en hedervärd strävan. Det här svaret på krönikan i ETC riktar sig mot dem som känner att de är på kant med livet. Den vill uppmana er att inte skämmas.
I krönikan i ETC hävdar Monbiot att dagens Europa präglas av marknadsfundamentalism. Han påstår att det råder nyliberalism i ett Europa. Ap, ap, ap! Sakta i backarna!
För att resten av Monbiots krönika ska ha någon som helst tyngd, krävs att detta första påstående något så när stämmer överens med verkligheten. Frågan lyder med andra ord: Är Europa nyliberalt och marknadsfundamentalistiskt?
Begreppet nyliberalism definieras som en politisk ideologi som motsätter sig keynesianism och statliga ingripanden i ekonomin, för att i stället förespråka lägre skatter och färre statliga regleringar. Begreppet “marknadsfundamentalism” torde innebära ett förespråkande för total avreglering av alla marknader för varor och tjänster.
Så, är Europa nyliberalt och marknadsfundamentalistiskt?
En nyliberal politik innebär, som tidigare nämnt, en liten stat, få regleringar och låga skatter. Stämmer denna beskrivning in på dagens Europa?
Kan EU:s 28 medlemsländer sägas ha små stater, givet att deras offentliga utgifter nådde 49% av BNP under 2013 (3,5% ökning från 2007)? [1]
Kan EU:s 28 medlemsländer sägas ha få regleringar, givet att World Economic Forums senaste version av ”Global Competitiveness Report” (baserad på intervjuer med 13,000 företagsledare i 148 länder) indikerade att 7 av de 12 länder vars ranking har sjunkit mest är EU-länder, samt att ett antal av EU:s kärnländer befinner sig i absoluta botten av listan (Spanien (125:e plats), Frankrike (130:e), Portugal (132:a), Grekland (144:e) och Italien (146:e))?
Kan EU:s 28 medlemsländer sägas ha låga skatter, givet att den genomsnittliga löntagaren i EU betalar 45% av sina inkomster till staten [2] och att skatterna i EU 2012 motsvarade 39.4% av BNP? [3]
Svaren på alla tre frågorna ovan är ett rungande ”nej”, och därmed kan vi förkasta hela Monbiots övriga resonemang, då premisserna han sätter upp är fullkomligt felaktiga.
När vi ändå är igång med att fälla kritik kan man notera att Monbiot blandar ihop begreppen ”omreglering” och ”avreglering”. Den verksamhet som enbart byter ägare, från stat till privat regi, men vars verksamhet fortfarande är strikt reglerad på samma sätt som innan, kan knappast sägas vara ett uttryck för marknadsfundamentalism.
Vidare svartmålar Monbiot frivilliga överenskommelser individer emellan, i sann paranoid socialistisk anda. Påståenden som att en fri marknad resulterar i ”oinskränkt konkurrens” har inga empiriska belägg, och förutsätter att människor ska bete sig på ett helt annat sätt bara för att de inte lyder under en stat.
Givet att människor besitter önskvärda egenskaper såsom kreativitet, initiativkraft, medkänsla och målmedvetenhet – varför skulle dessa egenskaper ges mindre utrymme i ett samhälle där graden av frivilliga överenskommelser ökar och graden av tvång och godtycklighet minskar?
Givet att människor besitter mindre önskvärda egenskaper såsom fantasilöshet, passivitet och likgiltighet – varför skulle dessa egenskaper ges mer utrymme i ett samhälle där graden av frivilliga överenskommelser ökar och graden av tvång och godtycklighet minskar?
Fotnoter
[1] http://www.bloombergview.com/articles/2014-08-19/european-austerity-is-a-myth
[2] Rogers & Philippe, ”The Tax Burden of Typical Workers in the EU 28: 2014 Edition”, May 2014 (även tillhörande graf)
[3] Eurostat, “Taxation trends in the European Union: The overall tax-to-GDP ratio in the EU28 up to 39.4% of GDP in 2012”, 16 juni 2014
Denna artikel har hänvisats till i en artikel av Robin Cederlund för Frihetssmedjan.