Jag måste erkänna att det finns många libertarianer som jag har svårt för och rentav ogillar – men det är på personlig nivå, och inte frihetlig. Det finns många tokstollar i vår rörelse vars åsikter, livsåskådningar, och handlingar jag själv inte skulle stå bakom men ändå tolerera så länge det inte går ut över mig,ä eller någon annan.
Det är just det här som är själva grundidén som leder till libertarianism: att alla kan få vara sig själva, att vi alla ska få tycka, tänka och agera fritt, så länge som det inte innebär tvång för någon annan. Man behöver inte och ska inte heller förväntas komma överens med varandra. Vi ska alla vara fria att förverkliga våra idéer och hitta våra egna lösningar.
För libertarianismen är inte ett enhetligt parti, vilket många utomstående nog verkar tro, utan en filosofi som enar många människor på frivillig basis. Vi ska inte ens själva förvänta oss att vi måste vara överens om allt eller något, bortsett från principerna om icke-aggression.
Men det är faktiskt också de här förväntningarna som hindrar filosofin från att ta fäste i det centraliserade tvångssamhälle som idag omsluter oss. Alla vill vi, på något plan, så gärna forma ett libertarianskt samhälle, nästintill i detalj, efter våra egna preferenser och övertygelser om hur det ska vara. Vi förväntar oss helt naturligt ett samhälle där allt är enhetligt och alla delar samma syn och värderingar som oss själva. I och med detta har man glömt att libertarianismen i själva verket är dynamisk, till skillnad från det statiska system kring nationalstater som vi är vana med.
I ett libertarianskt samhälle styr incitamenten utvecklingen, genom social interaktion och marknadsprocessen, likaså den moraliska. Värderingar är inte huggna i sten utan i ständig flux, och måste hela tiden omprövas. Det är sant att det finns grupperingar som kommer att leva i egna mer eller mindre avgränsade samfund, utifrån samhörighet, övertygelser och heliga skrifter, men ekonomins lagar här gäller även dem. De kommer oundvikligen att interagera med människor utanför deras egna kretsar, och därmed ta in influenser som påverkar dem ömsesidigt.
Vi bör belysa denna sanna tolerans och mångfald som libertarianismen innebär. Den är så mycket större än vad någon etatist så inkonsekvent har kunnat drömma om inom sitt solidariska tvångsramverk. Det är dags att agera som vi predikar och också bevisa vår moraliska överlägsenhet i konkreta handlingar för åstadkomma ett friare och bättre samhälle.
Det må hända att jag inte tror på visa idéer idag, rentav tycker att de är galna, men vem kan förutse framtiden? Det gäller att ha ett öppet sinne.