Murray Newton Rothbard (1926-1995) var en amerikansk ekonom, historiker och libertariansk teoretiker. Han var student under Ludwig von Mises, vars metodik han tog till sig och vidareutvecklade.
Rothbard avlade 1956 sin doktorsexamen i ekonomisk historia med en uppsats om den finansiella krisen år 1819, kallad ”The Panic of 1819”, som publicerades 1962. Samma år publicerade han ett av de viktigaste verken i den österrikiska skolans historia: den omfattande ”Man, Economy and State – A Treastise on Economic Principles”. I detta verk tillämpade han en axiomatisk metod på marginalnytteteorin, lagen om tillbud och efterfrågan, pengars uppkomst och många andra ämnen inom ekonomisk teori. Typiskt för detta verk är att alla ämnen binds samman genom rigorösa resonemang och ofrånkomlig logik. Rothbard avfärdar den artificiella delningen mellan ‘micro’ och ‘makroekonomi’: båda kan studeras med samma metod.
Knappt ett år senare publiceras ”America’s Great Depression”, en analys avd den stora depressionen vars ursprung Rothbard visar kan förklaras med misesisk teori. Rothbard visar hur kreditexpansion, sporrad av den amerikanska centralbanken, The Federal Reserve, är ansvariga för den stora ‘boomen’ (”the roaring twenties”) och kraschen därpå.
Rothbard förblev en utomordentligt produktiv tänkare genom hela sitt liv. Totalt skrev han tjugofem böcker (inklusive ett fyrdelat verk om det koloniala Amerika och en tvådelad överblick över ekonomisk historia), och tusentals artiklar.
Rothbard sa att en konsekvent libertarian bör tillämpa icke-aggressionsprincipen fullt ut även även på staten och därmed vara anarkist. Han myntade begreppet “anarkokapitalism” för att beskriva sin filosofi och för att särskilja den från den kollektivistiska ”anarkism” som anarkosocialister förespråkade.
Denna artikel är till stor del baserad på belgiska Rothbard Instituuts text.