Den österrikiska skolan är en idétradition inom ekonomivetenskapen vars analys grundar sig på individuell handling, faktum att individer har syften och mål som de strävar efter att fullfölja, så kallad metodologisk individualism.
Man utgår från faktum att individen tycker, värderar och agerar och bygger genom logiska resonemang, tankeexperiment, en teori om dess handlande och samspel med andra människor. Ett exempel på ett tankeexperiment är ”kruse-ekonomi”, som är analysen om hur människan agerar i isolering, och hur saker förändras när andra människor kommer in i bilden. Från detta kan man sedan härleda ytterligare ekonomiska teorier och lagar; till exempel lagen om tillbud och efterfrågan och lagen om avtagande avkastning; och på så sätt få fram en enad och koherent ekonomisk teori.
Det arbete som sker inom denna idétradition brukar kallas “österrikisk ekonomi”.
Historik
Österrikiska skolan grundades år 1871 av Carl Menger (1840-1921) som verkade vid universitet i Wien, Österrike. Därav namnet.
Det hela började faktiskt samma år med publiceringen av Mengers verk ”Ekonomins principer” (tyska: Grundsätze der Volkswirthschaftslehre) i vilket han lade grunden för skolans lära genom att deducera en hel ekonomisk teori från faktum att individen har syften och mål som han eller hon ämnar att fullfölja. Hans analys började med den isolerade människan, och problemen som hon står för med resursers knapphet. Något som tidigare bara hade gjorts delvis.
I boken introducerade han de teorier som är grundläggande för den österrikiska metoden: den subjektiva värdeteorin och marginalnytteteorin, som båda sedan antogs utav den heterodoxa ekonomiska läran, som tidigare hade följt arbetsvärdeteorin. Menger försökte även förklara pengars ursprung. Hans teorier utvecklades vidare av hans efterföljare.
Mengers synsätt byggde på den gamla kontinentala traditionen som grundades av de spanska skolastikerna på 1500-talet och sedan utvecklades vidare i bland annat Frankrike på 1700-talet av personer som Richard Cantillon, AR.J. Turgot, Fréderic Bastiat och Jean-Baptiste Say . Dessa kom till att influera Mengers efterföljares syn både i ekonomi och politik.
Teorierna utvecklades sedan vidare av Menger och hans student Eugen Böhm von Bawerk, sedermera både ekonomiprofessor och österrikisk finansminister. Bland deras studenter finner vi framstående österrikiska ekonomer som Friedrich August von Hayek (1899-1992) och Ludwig von Mises (1881-1973), som sedan spred traditionen till andra länder, som Storbritannien och USA.
Det var just i USA som den österrikiska skolan fick frodas och kom till att fostra en ny enastående tredje generation akademiker, som Henry Hazlitt (1894-1993), Murray Rothbard (1926-1995) och Israel Kirzner (1930), som vidareutvecklade sina lärares teorier. Efter dem har en ny generation hunnit ta över – som fortsätter att föra vidare den österrikiska traditionen och det libertarianska budskapet på institutioner runt om i världen.
Några framstående verk är: ”Theory of Money and Credit” (1912) och ”Human action” (1949) av Ludwig von Mises. ”Man, Economy and State” (1962) och ”Power and Market” (1970) av Murray Rothbard.