Sveriges försvar har under en längre tid kritiserats för att vara underfinansierat och undermåligt. Många har också tappat tron på en icke-fungerande yrkesmilitär. Sedan drygt ett år tillbaka har frågan om att återinföra värnplikten, som med majoritet i Riksdagen avskaffades 2010, blivit allt mer aktuell.
Under valet hösten 2014 gick Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven (sedermera statsminister) ut med att han ville återinföra värnplikten om han skulle vinna valet, som svar på situationen i Stockholms skärgård där man misstänkte att en rysk u-båt hade gjort intrång på svenskt vatten. Folkpartiets partiledare Jan Björklund var, inte oväntat, positiv till detta. Och de nyliga terrordåden i Frankrike har nog fått fler att oroa sig över sin säkerhet.
Enligt en undersökning gjord av Aftonbladet sägs nu drygt 6 av 10 tillfrågade vara positiva till att återinföra värnplikten.
Vad värnplikt innebär
Värnplikt innebär att man som medborgare tvingas att tjänstgöra i sitt lands försvar. Det betyder att man tvingas vara beredd att kriga och eventuellt dö för sin stat om krig skulle bryta ut eller när landets ledning så bestämmer. Det ses som en plikt eller skyldighet. Föräldrar tvingas se sina söner och döttrar förberedas för krig.
För den genomsnittlige medborgaren så kan det verka självklart att Sverige ska ha ett försvar. Hur ska vi annars kunna upprätthålla våra friheter? Och då yrkesarmén inte fungerar så verkar värnplikt vara det enda fungerande systemet. Någon djupare diskussion om huruvida det är rätt att tvinga människor till att förberedas för krig eller inte förs däremot inte.
Ur ett libertarianskt perspektiv är värnplikt liksom allt annat tvång, inte minst det som brukas av staten, ett brott mot själväganderätten. Värnplikten implicerar att människor inte längre anses äga sina kroppar då staten kan frihetsberöva dem som vägrar tjäna dess syften. Detta för en mytisk gudom kallad ”samhället”.
Murray Rothbard skrev i For a New Liberty att:
“Den utilitaristiska aspekten genomsyrar argumenten för ett värnpliktssystem. Staten använder argumentet: Vem ska försvara oss mot en utländsk invasion om vi inte använder tvång för att kalla in de som ska försvara oss? Det finns ett flertal olika sätt på vilka en libertarian kan vederlägga det här resonemanget. För det första, om du, jag och vår granne tycker att vi behöver försvaras, så har vi ingen moralisk rätt att använda tvång – kniven eller pistolen – för att tvinga någon annan att försvara oss. Tvångsinkallningen till militären är lika mycket en handling av orättfärdigad aggression – av kidnappning och eventuellt mord – som den påstådda aggression som vi från början försöker att försvara oss själva emot. Om det vidare hävdas att de inkallade har “samhället” eller “deras land” att tacka för sina kroppar och sina liv måste vi svara: Vilka utgör detta “samhälle” eller “land” som används som en talisman för att rättfärdiga förslavning? Det är helt enkelt alla individer inom det geografiska territoriet utom de ungdomar som inkallas. “Samhälle” och “land” är i detta fall mytiska abstraktioner som används för att dölja det öppna användandet av tvång för att främja specifika individers intressen.” [1]”
Ingen människa ska tvingas ställa sitt liv till förfogande. Ingen kan heller rättfärdiga det. Det är också mycket tveksamt huruvida personerna som begär att andra ska genomgå värnplikt själva skulle vilja ställa upp frivilligt. Det är därför man använder både medveten och omedveten skrämseltaktik och tvång för att få igenom detta.
Referenser
[1] Conscription As Involuntary Servitude (utdrag ur ”For a New Liberty”) – av Murray N. Rothbard (översättning av Victor Salander)